KÄXED

Sedan urminnes tider har jakt och fiske varit nödvändiga för människans försörjning.

Byn Käxed har ett namn som knyter an till fisket. Enligt gamla källor från 1500-talet kommer namnet Käxed från ordet krok = fiskekrok, båtshake.

Dessutom bildar viken som går in i Käxed en krok.

I likhet med övriga byar Utafjärn så har jord-, skogsbruk och fiske varit de dominerande näringarna.

På 1700-talet fanns i byn en av de ångermanländska storsnickarna, Per Persson i Käxed (1733-1814).

Flera av hans arbeten, bl.a. en brudbänk för Vibyggerå gamla kyrka, finns idag på Länsmuseet Murberget i Härnösand och tillhör vårt landskaps verkliga kulturskatter.

Käxgrottan

Där Höga Kusten-leden passerar ovanför byn finns en skylt till grottan.

Grottan i Käxed är en lökgrotta eller tunnelgrotta, dessa bildades av en spricka i en brant bergssluttning. Stenar och grus gjorde grottan större när de slipade berget med vågornas hjälp.

Tunnelgrottor som slipats fram av vågkraften finns ofta mer än 100 möh och är vanligast i Höga Kusten.

I Käxed fanns det år 2006 ca 20 bofasta hushåll.

DAL

För cirka 100 år sedanfanns i Dals by bortåt 50 bofasta personer. Här lär till och med ha funnits en diversehandel. Från att ha varit en levande by med jordbruk och boskapsskötsel ligger byn numer nästan helt öde. Endast två hus finns kvar. Den sista bofasta familjen flyttade från Dal 1958.

Torpstugorna som fanns i byns utkanter är borta sedan länge, men namnen på torpen lever kvar, t.ex. `Öbergstorpet´ och `Väst i Dahlströms´.

Bilväg finns fram till vägbom vid bron över Dalsån. Sedan återstår c:a 1 km promenad.

Dalsjön

Från vägen till Dal leder en anvisad stig till Dalsjön.

Dalsjön är en liten idyllisk sjö uppe på berget, där finns bäverhyddor och har du tur
kan du få se och höra storlom.

Sitt på hällarna och njut av aftonsolen. Att ta ett dopp går också bra. Ta gärna med fika.

Vid sjöns utlopp i Dalsån fanns tidigare en damm, som reglerade vattenmängden till ett litet kraftverk nedströms.

Dalsjöfallet i Dalsån

Från stigen upp till Dalsjön kan du göra en avstickare till Dalsjöfallet (skylt finns).

Under vårflod och efter höstregn är det en storslagen naturupplevelse att se vattenmassorna störta nerför berget.

Sedan våren 2011 har det öppnat ett pensionat i dal.
Besök deras hemsida HÄR

SUND

Det äldsta belägget av bynamnet Sund, med stavningen Sundh, dateras till 1535 i Torsten Buchts Ortnamnen i Västernorrlands län. Byn torde ha fått sitt namn av det idag igengrundade sund, som tidigare skilde halvön Fanön från fastlandet – ett tydligt och konkret exempel på hur Höga Kustens landhöjning långsamt men obönhörligt förändrar landskapsbilden i området.

Byn Sund ligger längst ut av byarna Utafjärn, ca 7 km från E4.

Sund är ett typiskt exempel på en kustby i Höga Kusten - området. Småjordbruk, fiske och skogsbruk har i århundraden gett försörjning till byns befolkning, som bestått av markägande bönder, torpare, fiskare och sk förmånsfolk.

Redan 1815 köpte Sunds Byamän in Mjältön som tidigare var kronomark.

Laga skifte genomfördes tidig i byn, vilket gav ökade förutsättningar för utveckling av jord- och skogsbruk. Byn hade sin folkrikaste tid i början av 1900-talet.

Trots att det idag inte finns någon i byn som aktivt brukar sin jordbruksmark, hålls den till stora delar öppen tack vare den utarrendering av betesmarken som fungerat ända sedan 1970-talet.

Ett 40-tal kor bosätter sig i byn under sommarmånaderna och bidrar till den pastorala bilden av Sund.

Bys kärna domineras än idag av den gamla bondbyns utseende: Två stora hus; ett för den som skötte jordbruket, ett för föräldragenerationen, det sk förmånsfolket.

Numer bor fyra familjer året runt i byn men många fritidshusägare tillbringar sin fritid där.

Den vackra naturen är den främsta anledningen till att vistas i Sund.

Vandringsförslag:

Från parkeringen, vid allmänna vägens slut, kan man promenera till Harpagen, en skyddad havsvik.
Rakt österut ser man då Mjältön.

Från Harpagen leder en stig upp till en utgrävd forngrav. Hela området på Farnön är rikt på gravar som för länge sedan placerades efter vattenbrynet – och nu ligger högt uppe på bergssluttningar,
ett resultat av Höga Kustens landhöjning.

Från Otterbäcken, byn före Sund, gick tidigare den gamla vägen till Sund, norr om berget i Bergudden. Stigen än inte helt uppröjd och speciellt den sista biten innan Sund är i dagsläget besvärlig att ta sig förbi.

Från inägorna väster om byn gick den så kallade ”buffertvägen”, den väg man vandrade med kor, får och kalvar över Gårdsberget, genom ett klapperstensfält, för att nå vattenlinjen mitt emot Mjältön. Därefter fraktades korna i båt till fäbodarna på Mjältön. Stigen är idag inte tydligt markerad.

KÄL (KJÄL)

Byn Käl är belägen drygt 100 meter över havet och har en tydlig byprofil med sammanhållen bebyggelse. Namnet Käl med sina skiftande stavningar är ångermanländska och
betyder - tät skogbeväxt trakt, eller - tät god granskog.

Stenåldersfynd i markerna tyder på att människor funnits är i många tusen år.

Bronsåldersgravar på samma höjdnivå som i Sund, ca 35 möh, finns också på Käls marker.

Det är genom att passera byn Käl och fortsätta till en iordningsställd parkering som man når Skuleskogens Nationalpark med Slåtterdalsskrevan, Skrattabborrtjärn, Tärnettvattnet m.m.

Norrkälsviken har en långgrund och barnvänlig badstrand, där finns också en grillplats.

Lemriksjön är en långsmal sjö med småabborrar, s.k. tusenbröder. Där finns också bäverhyddor.

Ett väldigt flyttblock inne i tät ungskog är till formen likt en kyrka och kallas följdaktligen Lemriksjökyrka.

En plats omgiven av sägner.

OTTERBÄCKEN

Efter landsvägen mellan Käxed och Sund ligger byn Otterbäcken.

Här bodde i början på 1900-talet 6 familjer - s.k. fiskartorpare.

Man hade ett litet jordbruk med 1-2 kor och några smådjur. För sin utkomst arbetade männen dels med fiske, dels som skogs- och jordbruksarbetare åt de större bönderna i Käxed.

Med sina båtar bogserade man även timmer från Mjältön och in till stranden i Otterbäcken - bl.a. för vidare export till Holland.

Användes som strandskoning vid Hollands kuster (s.k. juffertsdragning).

I byn bodde, förutom fiskartorpare, en plåtslagare och flera skickliga hantverkare som bland annat tillverkade laggkärl och olika fiskredskap.

Under andra hälften av 1900-talet har det även funnits ett av Ångermanlandskustens mera kända surströmmingssalterier, Sjödins salteri.

I bäckdalen som går mellan Otterbäcken och Käl har det funnits en kvarn och där går en vacker vandringsstig som bl.a. passerar en liten bäverdamm.

År 2006 bodde i Otterbäcken 5 bofasta familjer men byn utökas ständigt med fritidsboende familjer. När man färdats från Otterbäcken kustvägen ut mot Sund passerar man det vackra och dramatiska Bergudden. Där kan man klättra ned till vattenbrynet och dyka från klipporna.